Pristagare i samspråk. David R Sjödin till vänster, och Olav Sorenson till höger. |
Av juryns motivering framgår att han har ifrågasatt etablerade föreställningar om hur kluster växer fram. Han har studerat ekonomisk geografi och tittat på hur kapital rör sig i sociala nätverk till exempel. Och han tycker att företagare gör bäst i att starta företag på sin hemort, eller på en plats där de bott under lång tid. Sådana företag är mer framgångsrika och växer snabbare. Mer om det kan du läsa i en längre intervju med pristagaren i nästa nummer av Entré, nr 2, som kommer ut i juni.
Under föreläsningen som följde prisutdelningen tog Olav Sorenson upp ett par intressanta saker som inte nämns i den kommande intervjun: Vikten av förebilder, och hur crowdfunding ger möjlighet för människor att både ta in och investera kapital i företag som finns på orter där det råder brist på riskkapital (eller kanske snarare brist på riskkapitalister och affärsänglar).
- Att se andra, särskilt personer som man uppfattar som lika en själv, engagerade i entreprenörskap uppmuntrar människor att bli entreprenörer själva, sa Olav Sorenson.
Han diskuterade tre förklaringar till att det är så:
- Det influerar människors uppfattning om den egna förmågan att driva företag. Det finns ofta en känsla av ”kan hon så kan jag”.
- Att någon eller några startar företag inom en viss bransch på kort tid, uppfattas som att här finns det möjligheter. Att se andra bli entreprenörer skapar förväntningar om att företagande kan löna sig.
- Att ha många entreprenörer i sin familj eller bekantskapskrets legitimerar företagande som ett yrkesval. På många platser har företagande en social kostnad, det är inte lika prestigefyllt som att vara anställd. Det kan till och med förknippas med stigma – eftersom det uppfattas som att entreprenören inte kunde få ett jobb.
- Om du bor mer än 50 kilometer från riskkapitalisten, är dina chanser att få kapital extremt små. Riskkapitalister tenderar att investera i företagare som de känner och som arbetar inom deras egna geografiska område, sa han.
Sorenson tycker sig se att crowdfunding kan fungera demokratiserande och skapa möjligheter för människor som lever längre från centralorterna att synliggöra sina företag för en större grupp investerare. Därmed ökar också deras möjligheter att få in riskkapital. Fenomenet crowdfunding är dock ännu i sin linda och det återstår mycket forskning innan vi med säkerhet vet hur det faller ut som komplement till ängel- eller riskkapital.
Jag kan varmt rekommendera läsning av hela prisföreläsningen som är lättsam och väldigt intressant.
Hur man kan skapa kluster, eller i alla fall ett livligare företagarklimat utanför storstäderna i Sverige, var också vad den efterföljande diskussionen huvudsakligen kom att handla om. I panelen deltog Olav Sorenson, Magnus Henrekson, vd IFN, Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, Johan Eklund, vd Entreprenörskapsforum, och Karin Thorburn, professor Norwegian School of Economics.
Helene Hellmark Knutsson sa att regeringen satsar på högre utbildning utanför storstäderna i Sverige eftersom det är där många vill bo och leva sina liv – och har sina nätverk. Därmed skapas förutsättningar för ett mer diversifierat näringsliv på orter som hittills har levt på de traditionella svenska näringarna som skogs- och gruvindustri.
Olav Sorenson är den 27:e mottagaren av Global Award for Entrepreneurship Research och belönades med 100 000 euro, samt statyetten ”Guds hand” av Carl Milles. Bakom priset står Entreprenörskapsforum, IFN, Vinnova och Stockholms Köpmansklubb.
Under eftermiddagen delades också Unga forskarpriset ut. Det gick till David R Sjödin, forskare på Luleå tekniska universitet. Vi skrev om hans avhandling i Entré nr 4, 2013.
/Anna-Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar