Jag har precis läst en intressant bok som vänder upp och
ner på en del begrepp som har med hållbarhetstänkande att göra. Den heter
”Hållbarhetsmyten: Varför ekonomisk tillväxt inte är problemet” och är skriven av Martin Andersson och Christer Gunnarsson (SNS Förlag, 2011).
Författarna menar att det finns två framträdande åsikter
i dag:
Den ena är kritisk till industriella processer men
däremot positiv till teknologi och innovation. Den motsätter sig inte ekonomisk
utveckling men denna bör inrikta sig mot grön energi, exempelvis alternativa
energilösningar via vind och sol.
Den andra åsikten förkastar tanken att tekniska och institutionella
lösningar kan uppnås så länge ekonomisk tillväxt blir en bärande kraft i
samhällsutvecklingen. Här argumenteras det för en modell utan ekonomisk
tillväxt eftersom det är den som är huvudproblemet.
Författarna till boken menar också att den viktigaste
globala utmaningen i dag är att göra allvar av målsättningen att utrota
massfattigdomen i världen. Riktig utveckling ger människor chans till ett
bättre liv, den sätter människan i centrum men bör naturligtvis ta hänsyn till
miljön. Moderna metoder behöver inte alltid vara negativa för naturen. Genom
att öka produktiviteten på åkrarna kan skogen sparas – och därigenom hindras
erosion och ett förstört djurliv.
Ett traditionellt utvecklingsbegrepp är ganska
okontroversiellt och uttrycker vikten av både ekonomisk tillväxt och social
välfärd samt miljöhänsyn nationellt och globalt, d.v.s. sådana aspekter som
alltid läggs in i begreppet utveckling.
Problemet är att en ekologistisk tolkning av begreppet
hållbar har lett till att ett berättigat miljöengagemang har blivit ett med en
utvecklingsfientlig ekologism. Den ekonomiska och sociala utvecklingen ses som
den egentliga orsaken till att dagens utveckling är så ohållbar. Man vill
alltså att den småskaliga produktionen i utvecklingsländerna ska fortsätta – i
evighet, amen!
Detta synsätt kan leda till att naturen sätts före
människors och länders önskan om ett bättre liv, och därigenom kommer fortsatt
fattigdom att bidra till ökad befolkning, mer matkriser och miljöproblem.
Slutresultatet blir alltså mer problem för alla.
Vem som har rätt och fel tål att diskuteras, men det är
befriande med någon som utmanar dagens vedertagna begrepp. Detta kan
förhoppningsvis leda till en omprövning av vilka prioriteringar vi bör göra för
att minska fattigdomen i världen – samtidigt som vi tar hänsyn till de
miljömässiga aspekterna.
Läs gärna boken, den fick mig att tänka till!
/Helene
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar