Befinner mig på fastlandet på den thailändska östkusten.
Livliga shoppinggator, strandförsäljare med hembrända dvd-filmer och smycken,
restauranginkastare och svensktalande skräddare byts här ut mot folktomma
stränder och småskalighet. För de dryga fyrahundratusen svenskar som årligen
besöker Thailand är denna kust inte den populäraste destinationen, de flesta
väljer den motsatta kusten eller närliggande öar.
Vid möten med hotellägare, lokalbefolkning och andra
turister kommer frågan om popularitet ofta upp. Det handlar främst om huruvida
statlig hjälp bör gynna olika delar av landet eller inte. Bör man satsa
statliga marknadsföringsresurser på turism över huvud taget? Hotellägarna ser
det som ett stort problem, och snarast en fråga på riksdagsnivå. Men pratar man
med lokalbefolkning, andra turister och inflyttade utlänningar verkar frågan
snarare handla om det motsatta: att få hit så få turister som möjligt. Man
klarar sig utmärkt (ekonomiskt) ändå, menar de.
Hur debatten än fortlöper syns det tydligt hur viktig
turismen ändå är för landet i stort. Nyliga översvämningar och blygsamma
statliga stöd för återuppbyggnad har gjort det kämpigt för många att klara sig
ekonomiskt. Trots att vattenmassorna dragit med sig vägar och hus hålls modet
uppe och man restaurerar, bygger nytt och löser problem.
Just när det handlar om att lösa nya problem, komma med
nyskapande idéer och dra nytta av befintliga resurser ligger man i framkant.
Processen från idé till säljbar produkt är kort, och den ekonomiska tillväxten
gynnas (om än i liten grad) snabbt. Det bidrar till många företagsamma miljöer,
speciellt i de lokala turistområdena. Exempelvis matlagning, odling, sömnad,
bil-, båt- och bostadsuthyrning blir centrala för försörjningen när familjer
inventerar sina resurser för att överleva. Det blir helt enkelt en annan typ av
värdeskapande när människor, och samhället, sätts på prov.
Det här kan få en att fundera. Till exempel: Hur ser ett
hållbart samhälle och en gynnsam ekonomisk tillväxt ut om inte människor
möjliggör idéer, tar tillvara olika förutsättningar och kommersialiserar
småskaligt? På vilka sätt kan man i större skala länka olika kunskaper,
utbildningar och andra möjligheter till nyttiggörande och en mer hållbar
tillväxt? Och (i likhet med exemplet thailändsk turism) i vilken utsträckning
bör staten stödja företagsamheten?
/Christina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar