Hendelsevis

Det har blossat upp en debatt om det könsneutrala pronomenet ”hen” – som kanske inte är så neutralt trots allt, med tanke på den ilska det verkar väcka hos vissa. Ändå är det inget unikt för just svenskan att ha ett sådant pronomen, det finns exempelvis i finskan, estniskan och turkiskan.

Själv tror jag att de flesta av oss kommer att smaka på ordet lite försiktigt. Ju fler gånger vi läser, skriver, hör och säger det, desto självklarare kommer det bli. Till slut kommer vi inte ens märka att vi använder det. Hen kommer bli lika naturligt som vilken kräksjuka, foppatoffel eller snippa som helst (Språkrådet gör fina listor över nyord i svenskan).

Och det behövs ett ord för att beteckna en person som kan vara man likaväl som kvinna. Annars är det lätt att till exempel ”entreprenören”, ”uppfinnaren”, ”företagaren” eller ”innovatören” blir manligt könade.

Jag vet inte hur många gånger jag suttit på seminarier och hört forskare referera till entreprenörer som uteslutande ”han”. En del kommer på sig själva efter en stund och gör ett pliktskyldigt tillägg: ”Entreprenören tar risker, han är uthållig och han drivs av sin idé... Eller hon.” I andra fall går det så långt att någon i publiken måste ropa: ”Är entreprenören alltid en man?” Då brukar professorerna se lite generade ut.

Randi Bredvold är en av många forskare som regerar på den stereotypiska bilden av entreprenören som man/ensam/vinstmaximerande. Hon vill tona ner det mytomspunna och kallar entreprenörer för ”vanliga människor”. Och dit borde ju i rimlighetens namn även kvinnor räknas.

Därför tycker jag att det är positivt att vi nu fått ett smidigt litet ord som kan ersätta klumpigare formuleringar som ”han eller hon” eller ”vederbörande”. På köpet blir forskningen tydligare och mer rättvisande. Har man studerat både man och kvinnor som är företagare är det missvisande att i sin resultatredovisning använda ”han”. Eller ”hon”. Så, välkommen hen – du behövs inom entreprenörskapsforskningen!

/Åse