I torsdags var jag på Ratio,
på lanseringsseminarium för rapporten ”Var skapades Sveriges 100 främsta innovationer?”.
Den är utgiven av Reforminstitutet och författad av Christian Sandström. I seminariet medverkade även Stefan Fölster, Thomas Hedner och Örjan Strandberg.
Fölster berättade om idéerna bakom rapporten:
”Min egen ingång i frågan är att jag känner mig lätt
provocerad av regeringens innovationsstrategi. Den är ett välformulerat steg åt
rätt håll, men ändå i fluffig ton och med brist på konkretion. Därför skrev jag
en alternativ innovationsstrategi som är väldigt konkret. I den processen
började jag tänka på vad vi vet om var viktiga innovationer uppstår. I vilka
miljöer uppstår de, och vilka personer ligger bakom? Jag hittade ingen svensk
genomlysning av detta, bara en amerikansk studie som visade att 6 procent av
innovationerna har tagits fram av universitet. De flesta innovationerna verkar
komma fram i samspel mellan enskilda uppfinnare/småföretagare och myndigheter.
Men det här finns inte alls med i den svenska innovationspolitiska buffén.”
I samma veva blev Stefan Fölster kontaktad av Stockholms
innovatörskrets och Sveriges Uppfinnareförening och
de började fundera på att genomföra motsvarande studie i Sverige. Det hela
landade alltså i att Christian Sandström fick uppdraget.
Sandström har granskat ursprunget till 100 av Sveriges
främsta innovationer – från Polhemsknuten 1690 till Spotify 2006. Han finner
att 47 procent har uppkommit vid företag, 33 procent via fristående uppfinnare,
och 20 procent har koppling till universitet.
Christian Sandström påpekade själv att urvalet är litet
och att det finns en del gränsdragningsproblem. Många av innovatörerna har rört
sig mellan akademi, näringsliv och egenanställning – därför har det gällt att
granska varje fall för att se i vilket skede som innovationen har uppkommit.
I studien finns en del intressanta resultat. En trend i materialet är att de fristående uppfinnarna
står för en ökande andel av innovationerna de senaste decennierna. Deras innovationer uppgick till 25 procent under perioden
1955–1979, och till 45 procent under perioden 1981–2006.
Ett annat resultat är att innovationers uppkomst skiljer
sig mellan olika sektorer. Universiteten står exempelvis för en begränsad andel
av studiens innovationer, men när det gäller medicin och hälsa är deras bidrag
stort.
”Om en överväldigande majoritet av Sveriges banbrytande
innovationer skapats av enskilda uppfinnare/näringsidkare och individer
anställda av företag bör den svenska innovationspolitiken fokusera på dessa
aktörer i första hand”, skriver Christian Sandström i rapportens slutsatser.
När man läser om innovationer är perspektivet ofta
framåtblickande: Vad blir det nya svarta? Därför är det kul med studier som
sätter in innovationerna i en historisk kontext, och synliggör mönstren. Jag
hoppas på mer av den varan från Lundaforskarna Karolin Sjöö och Josef Taalbi.
De har byggt upp en databas om svenska innovationer från 1970-talet och framåt,
och disputerat på varsin avhandling inom området. Jag håller tummarna för att
kunna intervjua dem inom kort, och få med en artikel i nästa Entré.
/Åse
PS: Christian Sandström stod för en uppskattad föreläsning om disruptiva innovationer på Estrad i juni 2013. Nu i slutet av september gör han comeback. Temat är då 3D-printning – är tekniken verkligen så revolutionerande som många gör gällande? Kom och diskutera med oss!
PS: Christian Sandström stod för en uppskattad föreläsning om disruptiva innovationer på Estrad i juni 2013. Nu i slutet av september gör han comeback. Temat är då 3D-printning – är tekniken verkligen så revolutionerande som många gör gällande? Kom och diskutera med oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar