Tänk efter före resan till Hawaii

Foto: Kiarash Mansouri/Unsplash 

Det kan ställa till med stora problem om man som företagare blir sjuk. Det har jag egen erfarenhet av, eftersom min sambo är egenföretagare med enskild firma. Förra vintern råkade vi båda ut för en rejäl influensa och han fick dessutom lunginflammation så det var helt omöjligt för honom att arbeta under en period. Tack och lov hade vi en liten buffert som räddningsplanka så både vi och företaget kom på fötter igen.

Det här har också författaren Stefan Ekberg tänkt på. I boken ”Om jag tar en enkel resa till Hawaii” är tanken att du själv ska skriva ner företagets ansvariga personer, leverantörer, marknadsföringskontakter och åtaganden. Dessutom ska det framgå var alla viktiga saker finns och hur man kommer åt företagets tillgångar. För om något händer dig – eller om du får för dig att plötsligt dra till Hawaii ett halvår – vet någon annan vilka lösenord och rutiner du har?

Det finns andra som också har tänkt i de här banorna. Ekberg beskriver hur den norske affärsmannen Stein Erik Hagen – bland annat storägare i Orkla – hade en övning med sina barn. Namnet på övningen var ”Pappa døde i går” (Pappa dog i går). Syftet var att barnen skulle få en chans att se vad de behövde göra om deras pappa plötsligt blev oförmögen att sköta företaget. Det var en praktisk och smart övning eftersom de fick chansen att bolla med sin pappa hur de skulle göra om något skulle hända.

Tänk efter före du också – även om du inte tänker resa till Hawaii!

/Helene

Om frilansares (o)frihet

Foto: Steinar Engeland

Frihet framhålls ofta som en drivkraft för att starta och driva eget. Men vad händer när en person mer eller mindre tvingas till egenföretagande för att fortsätta arbeta med det hen kan? När blir friheten en ofrihet?

Maria Norbäck är medieforskare på Handelshögskolan i Göteborg. I ett inlägg på Gri-bloggen skriver hon om hur omstöpningen av medielandskapet gör att antalet fast anställda journalister minskar, medan frilansarna blir allt fler.

Norbäck har i sin forskning intervjuat ett 50-tal frilansande journalister och fotografer om hur de upplever sin tillvaro. Hon konstaterar att det är de mest ”ofria” frilansarna som klarar sig bäst ekonomiskt, och som även är mest nöjda med sin arbetssituation.

Hon skriver: ”De som alltså mår bäst som frilans är således de som har lyckats skapa långsiktighet i sitt arbete genom att ha återkommande jobb, långa relationer med uppdragsgivare, ett fåtal stadiga uppdragsgivare snarare än många, som jobbar i journalistkontorskollektiv där de ofta samarbetar med andra frilansjournalistkollegor, och som får jobb utlagda på sig istället för att lägga ner mycket tid (som inte går att fakturera) på att komma på och sälja in olika jobb.”

Ju mer anställningslik tillvaro, desto nöjdare frilansare alltså. Paradoxalt!

Maria Norbäck skriver på flera vetenskapliga artiklar i ämnet, det ska bli intressant att ta del av dem framöver.

/Åse