AI kräver samarbete, bra data och kompetens

Arthur Gueneau, Caroline Walerud, Amy Loutfi och Mats Magnusson delade med sig av sin AI-kunskap på premiären av Estrad:tech 6 maj 2019. Foto: Viktor Aronsson.

ESBRI har utökat sitt eventsortiment med Estrad:tech, en seminarieserie om nya teknologier, entreprenörskap och innovation. Estrad:tech arrangeras av ESBRI med Vinnova som finansiär och Teknikföretagen som partner. I måndags genomförde vi det första seminariet i serien. Temat var artificiell intelligens (AI), och det lockade en stor publik.

Talare var professor Amy Loutfi, Örebro universitet, och Mats Magnusson, professor vid KTH. Amy är en av landets ledande forskare inom AI, och Mats forskar om kreativitet, lärande och innovation i etablerade organisationer. De fick sedan sällskap på scenen av Caroline Walerud, Volumental och Arthur Gueneau, Combient, för ett panelsamtal.

Amy inledde med en översikt över hur AI har växt fram. Första gången AI nämndes som begrepp var i slutet av 1950-talet. Tyvärr fanns inte tillräcklig datorkapacitet på den tiden så forskningen tog aldrig fart. I mitten på 1980-talet kom det en ny period av AI-forskning, bland annat med tillämpning inom hälsoområdet. AI kan exempelvis analysera massor av data, klassificera sjukdomar och bilder. Men även då tog analyserna tid och de extra minuterna det tog för läkarna begränsade användningen av AI. Sedan mitten av 1990-talet har det däremot blivit ett rejält uppsving när det gäller AI och man kan nu prata om en hype.

Vad är då AI? Amy beskrev det som en stor svart låda där man kan ställa frågor, exempelvis: ”Vilken sjukdom är detta?” Sedan matar man in alla tänkbara symptom och AI kan klassificera sjukdomar utifrån de symptom som en patient har. Det krävs en stor mängd data för att AI ska fungera bra. Och det måste vara bra data:

- AI är bara så bra som datan den använder, sa Amy Loutfi.

Hon menade också att det är lätt att förutse hur tekniken kommer att utvecklas, men det är omöjligt att förutse hur människors värderingar kommer att utvecklas.

Mats fokuserade på hur AI påverkar företagande. Han menade att det har en enorm effekt på vår ekonomi och vårt företagande. Vi kommer dels att ta bort en massa tråkiga rutinartade arbetsmoment och när de arbetsuppgifterna försvinner frigörs tid för innovation och risktagande. Det leder till ökat värde genom att nya produkter och tjänster skapas. Mats poängterade att vi inte ska vara så rädda för att arbeten ska försvinna, det skapas i stället andra arbetsuppgifter.

Mats lyfte också fram det positiva med att använda maskininlärning. På det sättet kan vi demokratisera experters kunskap genom att den kan fångas upp och tillgängliggöras för andra genom mjukvara. Vi förstår också helt nya saker som vi inte kunde se innan. Exempelvis är det numera möjligt att scanna hjärnan och göra avancerade matematiska beräkningar.

Det vi behöver för att kunna använda AI är data. Mycket data. Bra data. Det är den viktigaste faktorn för att kunna göra affärer av AI och kan ge en fördel gentemot andra företag. Det finns dock svårigheter, menade Mats.

- Det finns brist på AI-kompetens i Sverige och även om vi arbetar med att tillhandahålla kompetensen är etablerade företag sena på nya bollar. De fortsätter jobba på gammalt sätt, och risken finns att vi missar många möjligheter. Vi behöver överväga komplexiteten i den data som finns och måste också hitta affärsmodeller som fungerar i alla dimensioner, sa Mats Magnusson.

I panelsamtalet höll även Caroline och Arthur med om att data är den viktigaste faktorn för att lyckas med AI. De var också ense om att data är dyrt: ”Data är den nya oljan”. Då är det viktigt att veta vad man behöver samla in, vilken data som är viktig för ditt företag. Det finns också en problematik avseende datainsamling i och med den nya dataskyddsförordningen GDPR.

Panelen diskuterade bland annat vikten av samarbete. Det behövs fokusskifte från enskilda företag till ekosystem – och där finns det en del att jobba på, menade de. En möjlighet är också att dela data mellan olika organisationer för att öka tillgången till relevant data. AI har en stor potential när det gäller att lösa ett antal globala akuta problem, men förutom data krävs också kompetens.

En mycket viktig fråga är att lösa kompetensförsörjningen och förenkla för internationell arbetskraft att få arbetstillstånd i Sverige. För att stärka kompetensen finns utbildningar på sju olika universitet inom projektet AI Competence for Sweden.

Vad krävs då från policysidan? Panelen ansåg att det är viktigt att handskas med offentlig data på rätt sätt. Det är också viktigt att tänka efter före regeländringar: Vad kan de tänkas få för effekter?

Vill ni testa att använda AI inom er organisation? Eller behöver ni hjälp med att få ut er innovation på marknaden? Vinnova har flera aktuella utlysningar.

Vill du veta mer om AI? Livesändningen ligger kvar på vår Youtubesida.

EDIT: Nu finns föreläsningen på vår webb-tv-sida också, i ännu bättre kvalitet.

/Helene

PS: Vi ses väl på Estrad i morgon igen..? :-)

LIVE 13.15-14.45 | Estrad:tech med fokus på AI

I dag är det premiär för vår nya seminarieserie Estrad:tech! Varje seminarium kommer att ha fokus på en ny, spännande teknik och dess tillämpningar i företag. Först ut är artificiell intelligens (AI).

Talare är Amy Loutfi, Örebro universitet, Mats Magnusson, KTH, samt Arthur Gueneau, Combient, och Caroline Walerud, Volumental.

Enjoy! /Åse

Grattis Luleå, Göteborg och Stockholm – här skrevs de bästa innovationsuppsatserna

Glada pristagare och prisutdelare.

Alldeles nyss avslutade vi en intressant Estradföreläsning med en spännande prisutdelning: Äntligen var det dags att avslöja vinnarna i uppsatstävlingen Nytt&Nyttigt!

Hela 69 uppsatser, skrivna under läsåret 2017–2018 vid de flesta av landets universitet och högskolor, har varit med och tävlat. Det blev ett tufft arbete för vår kvalificerade jury som till sist utsåg tre vinnande bidrag.

Förstapriset och ett resestipendium på 30 000 kronor vanns av Simon Eriksson och Ebba Vidén från Luleå tekniska universitet, för uppsatsen ”Thriving in a Business Ecosystem. A study of role and capability alignment”. Uppsatsen berör olika insatser i ekosystem kring företag.

Andra pris gick till Sofie E A Persson, som har skrivit uppsatsen ”Big Data within Innovation Processes. A Quantitative Study of Fortune 200 Global Companies” vid Göteborgs universitet. Hon belönas med ett resestipendium på 20 000 kronor. I uppsatsen undersöks företagens användning av big data för att underlätta marknadsorientering i samband med innovativa processer.

Tredjepriset och ett resestipendium om 15 000 kronor togs hem av Carl-Magnus Lunner och Emelie Worrman, KTH, som skrivit uppsatsen ”Introducing Innovation Readiness Levels. A Framework to Evaluate Innovation Efforts”. Den belyser hur man genom att använda NASAs verktyg TRL (Technology Readiness Level) kan förbättra utfall från innovationsprocesser.

Fyra av de fem pristagarna, Simon Eriksson, Sofie Persson, Carl-Magnus Lunner och Emelie Worrman, deltog i prisutdelningen. Innan de visste den inbördes ordningen fick de ge en kort introduktion till sina respektive uppsatser. Prisutdelare var Anne Lidgard, Vinnova, och Magnus Aronsson, ESBRI.

- Emelie och Carl-Magnus, er uppsats har en ambitiös titel. Berätta vad ni har skrivit om, sa Anne Lidgard.

- Vi har utvecklat ett verktyg för att utvärdera innovationsprocesser. Verktyget underlättar kommunikationen mellan olika affärsområden och mäter hur innovationsprocessen fortskrider, sa Emelie Worrman.

- Vi började med att titta på NASAs verktyg TRL, som många företag använder i dag. Teknologi är ju bara en del av innovationen, vi studerade affärsbiten och användarna också, berättade Carl-Magnus Lunner.

Magnus Aronsson vände sig till Sofie Persson och bad henne att berätta om sin uppsats.

- Jag har studerat företag som jobbar med big data, och det var väldigt intressant. Jag fann att de är mer intresserade av vad vi faktiskt gör online, än vad vi tycker om deras produkter. Företag som använder sig av big data har snabbare innovationsprocesser och levererar mer värde till sina kunder, sa Sofie Persson.

Slutligen fick Simon Eriksson berätta om sin och Ebba Vidéns uppsats.

- Vi har studerat vilka förmågor som företag behöver ha när de arbetar tillsammans med andra i ett ekosystem. Vi fann att det beror på vilken roll de har, men det finns några övergripande förmågor som krävs för att skapa bra samarbeten, win-win-situationer och för att driva innovationsagendan framåt. Vi kallar dem för ”ecosystem intelligence capabilities”, sa Simon Eriksson.

- Lägg begreppet ”ecosystem intelligence” på minnet, det lär vi nog höra talas om fler gånger, konstaterade Anne Lidgard.

Juryn tilldelade också två uppsatser hedersomnämnanden:

”Business Models for Distributed Cloud. Application of Crowdsourcing for Business Model Development – a Study at Ericsson AB” skriven avMarko Ivanovic och Johan Selin, Chalmers.

”Start-ups’ motives, approaches, and opportunities for using Open Innovation. A study of why and how start-ups practice open innovation as a survival approach and long-term business strategy” skriven av Carolina Garcés och Tea Mkheidze, Lunds universitet.

Nytt&Nyttigt är en uppsatstävling som arrangeras av ESBRI och Vinnova. Syftet med tävlingen är att uppmuntra studenter vid svenska universitet och högskolor att skriva uppsatser om innovation, kommersialisering och nyttiggörande.

Hela föreläsningen och prisutdelningen går att spana in på ESBRITV på Youtube. Om du vill läsa en sammanfattning av de vinnande uppsatserna eller behöver pressbilder går det bra att mejla mig.

Snart är det dags för en ny tävlingsomgång. Vill du vara med och tävla om resestipendier? Eller känner du någon student som borde vara med? Allt är riggat och klart för att anmäla sig. Deadline är 27 juni.

/Helene

Ingen tid + ingen risk = ingen innovation!

Jennie Björk och Mats Magnusson inledde Estradsäsongen 6 februari.

Innovation handlar om att utveckla nya produkter, tjänster, processer och affärer. Det innebär att innovationer avviker från det man tidigare har varit van vid, och medför ofta betydande osäkerhet och risk. I onsdags presenterade KTH-forskarna Jennie Björk och Mats Magnusson sin forskning om hur man hanterar osäkerhet och risk i innovation på ESBRIs Estrad.

Jag tycker att det verkar väldigt roligt att arbeta med den här typen av innovationer, men det gäller att göra på rätt sätt. Så vad behöver man tänka på?

Mats Magnusson framhöll att en av de viktigaste faktorerna för att lyckas med innovation är tid. Om man inte avsätter tid inom en organisation kommer det aldrig att bli några innovationer. En annan viktig faktor är att det finns utrymme för att ta risker. Oftast väljer man det säkra före det osäkra och då finns det risk att man missar intressanta produkter och tjänster. I Sverige är det definitivt ingen karriärfördel att ha misslyckade innovationer i bagaget. Mats uttryckte det så här:

”Ett av de säkraste sätten att göra karriär är att inte göra misstag. Så vilka personer ser vi i företags ledningar? Jo, de som aldrig har misslyckats.”

Det kan innebära att ledare avstår från riskabla projekt eftersom det kan slå tillbaka på deras egen karriärutveckling, konstaterade Mats.

Om organisationen vill vara innovativ bör det finnas en tydlig målsättning som kommuniceras till alla. Det är nödvändigt att stötta experimenterande och tillåta misslyckande. Att våga ta risker kan vara svårt men det finns exempel på fungerande strategier. Mats nämnde exempelvis ett företag där medlemmarna i ledningsgruppen måste investera en viss del av sin årliga bonus i interna (riskabla) projekt.

Ett annat exempel är företaget Perstorp som inrättade en idéombudsman. Om de anställda fick nobben när de presenterade sin idé hos sin närmaste chef kunde de få en ”second opinion” hos idéombudsmannen – och kanske få ja. Detta ledde till betydligt fler innovativa projekt inom företaget. Mellancheferna ville inte riskera att tacka nej till projekt och sedan framstå i dålig dager om projekten ändå blev framgångsrika.

Det är väldigt svårt att räkna på om en innovation kommer att bli framgångsrik eller inte, eftersom så många olika faktorer spelar in. Det kan vara svårt att förutse hur teknologin kommer att fungera och hur de presumtiva kunderna reagerar. Ibland är det helt enkelt slumpen som avgör. Vid utvärdering av innovationer är det en fördel om det görs både individuellt och via gruppdiskussioner där många får bidra med sin kunskap. På det sättet får man en bredare bild av potentialen hos produkten/tekniken och kan undvika de värsta flopparna, menade Mats.

Jennie Björk lyfte fram några framgångsfaktorer för att lyckas med innovationsprojekt med hög nyhetshöjd. Utgångspunkten var en analys av ett stort antal intervjuer och ”project journey mapping”. Hon menade att det väldigt förenklat innebär att förtydliga erbjudandet så att alla förstår det och sedan övertyga om att det är värt att göra.

Men kör för allt i världen inte in radikala projekt i befintliga system och processer! Då brukar de dödas snabbt, varnade Jennie.

För att projekt med kritisk nyhetshöjd ska komma igenom den befintliga organisationen behövs mekanismer som kan hantera att den hamnar utanför rådande styrramar och strukturer. Dessa är påtaglighet, tolerans och frihetsgrad.

Påtaglighet innebär att lyfta fram utformningen, kundvärdet och att synliggöra ekonomiskt värde för organisationen. Utan den tydligheten skapas skepsis och förvirring, och projektet uppfattas som riskfyllt och osäkert. Påtaglighet kan uppnås genom intern och extern utbildning samt prototyper och visualiseringstekniker som kommunicerar syftet.

Man bör också sträva efter att öka toleransen för osäkerhet, poängterade Jennie. Där måste man ta hänsyn till marknad, varumärke, interna kompetenser och företagsstrategi. Det är en fördel att involvera experter med specifika kompetenser – gärna på ett tidigt stadium. Det är också nödvändigt att hantera beroenden av andra projekt/partners samt eventuella konsekvenser av prioritering mellan projekt.

Målet är att hålla en så hög grad av frihet som möjligt för att behålla det unika hos de nytänkande idéerna, men ändå anpassa dem så att de fungerar att arbeta med i den befintliga organisationen. Ett sätt är att delegera projektets administration till specifika roller och att ställa tydliga prestationsmål.

Och om det visar sig att en innovation tyvärr inte är lyckad bör man så tidigt som möjligt ta beslut om att lägga ner den. Så här sa Jennie:

”En viktig kompetens är att veta när innovationsprojekt som inte går bra ska läggas ner. Det är mindre kul när man har spenderat 100 miljoner.”

Vill du förkovra dig mer? På vår webbplats hittar du både talarnas presentationer och hela föreläsningen som webb-tv.

/Helene

LIVE 15.00: Att hantera risk och osäkerhet i innovation

Välkommen tillbaka till Estrad! I dag kör vi igång den nya säsongen, och först ut är KTH-forskarna Jennie Björk och Mats Magnusson. Föreläsningen pågår ca 15.00-17.00. /Åse

Back to business

Foto: William Moreland/Unsplash

Hoppas att ni har haft sköna helger. Den här veckan drog vardagen igång igen på ESBRI. Det kändes lite chockartat först, men ganska bra att få gamla rutiner på plats och nya bollar i luften.

De aktiviteter som ligger närmast i tiden är två Estradföreläsningar, varmt välkommen att delta:

6 februari diskuterar KTH-forskarna Jennie Björk och Mats Magnusson hur man kan hantera risk och osäkerhet när man jobbar med innovation. 14 mars har vi bjudit in Lars Magnusson, Uppsala universitet, som föreläsare. Han kommer att berätta om vad vi kan lära av den ekonomiska historien. Anmälan är öppen.

Om du mot förmodan skulle ha missat någon föreläsning under hösten (eller tidigare) så går de förstås att se i repris. Kolla hela listan och lär dig mer om exempelvis AI, systemiska innovationer och entreprenörer som navigerar i digitala landskap.

Trevlig helg!
Åse

EDIT 15 januari 2019: Lars Magnusson har tyvärr fått förhinder, och kommer inte att kunna föreläsa 14 mars. Vi hoppas kunna boka in ett annat datum med honom längre fram, och återkommer med talare för mars-Estrad! Så fort något är spikat lägger vi ut det på webben. /Åse

”Vi är mitt uppe i skiftet och har bara sett början”

Hanna von Schantz föreläste på Estrad 11 december 2018. Foto: Viktor Aronsson.

Årets sista Estrad handlade om digitalisering. Den tekniska utvecklingen, men också tjänster, produkter och beteenden förändras i snabb takt. Som entreprenör gäller det att hinna anpassa och utveckla sin affärsmodell i samma takt. Föreläsare var ekonomie doktor Hanna von Schantz, Stockholms universitet.

Hon menar att internet kan ses som en basteknologi, liksom ångmaskinen eller elektriciteten. På det följer nya tjänster, produkter och inte minst beteenden, som skapar nya affärsmöjligheter.

- Vi är mitt uppe i skiftet och har bara sett början.

Hanna von Schantz skrev sin avhandling om digitala entreprenörer och ville ta reda på hur det är att innovera när förutsättningarna ständigt förändras. Hon drev själv ett e-handelsföretag på 90-talet och är i dag entreprenör inom foodtech. Hon har alltså både den teoretiska kunskapen och den praktiska erfarenheten av att arbeta under de här omständigheterna.

- Det som drev mig in i forskningen var att jag inte kände igen mig i entreprenörskapslitteraturen. Det är svårt att fånga en idé och därför är entreprenörskapsstudier ofta grundade på retroaktiv information. Då finns en risk för att man får en tillrättalagd berättelse. I efterhand är det lätt att säga att Ikeas affärsidé är klockren, eller Ishotellets för den delen… Men hur ska man veta vilka idéer eller bolag som man ska våga satsa på i förväg?, sa hon.

Under senare år har forskarna börjat titta mer på den entreprenöriella processen. När Hanna von Schantz skrev sin avhandling valde hon att följa ett nystartat företag under flera år, för att se hur entreprenörsprocessen faktiskt såg ut.

Företagets grundare ville utveckla en play-tv-tjänst med egenproducerat innehåll. Han anställde kreativa personer som skapade nya format, men som ”kanske inte var vana vid att sitta i möten med finansiärer”. Företaget stötte på problem med legitimitet och regelverk. Facket visste inte hur de skulle agera – de visste inte ens vad en padda var när förhandlingarna inleddes. Trafiken till kanalen blev blygsam och annonsörerna uteblev. I slutändan blev bolaget ett traditionellt produktionsbolag och köptes upp av en större aktör.

Affärsmöjligheten eller affärsmodellen går inte att skriva fram på förhand, menar von Schantz. Den växer fram i interaktion med omvärlden. Den blir till en form av berättelse eller förståelse för vad bolaget ska göra. Hon menar att affärsmodellen kan användas som en beta – bolaget går ut och testar sin affärsmodell. Och då är det ju en fördel om företaget är ungt och lättfotat. Det är också viktigt att lyssna på sina kritiska vänner. Det finns en risk när alla i teamet tänker för lika och inte ifrågasätter, som i hennes fallföretag.

- Som entreprenör måste man våga experimentera och agera, sa Hanna von Schantz.

Hennes råd till digitala entreprenörer är att inte tänka linjärt. Man ska inte försöka mejsla ut den bästa idén och den bästa strategin och sedan den bästa finansieringen…

- Att se affärsmodellen som en form av blankt blad är ett utmanande arbetssätt. Man vet inte åt vilket håll idén kommer att utvecklas innan de första avtalen är påskrivna. Entreprenören får ge sig ut och träffa potentiella partners och kunder för att bättre förstå de framtida intressenterna – och jobba stegvis. Det ställer också krav på ledarskapet, sa hon.

Föreläsningen följdes av en paneldiskussion där Hanna von Schantz deltog tillsammans med Anne Lidgard, Vinnova, Johan Attby, grundare av Fishbrain, och Mattias Wiggberg, KTH. De höll med om att betatester och experimenterande är det bästa sättet att nå framgång.

- I dag finns mycket kunskap om fördelarna med att arbeta med hypotesprövning och experimenterande. Ändå är startups både i Sverige och Silicon Valley snabba med att påbörja produktutveckling. De är övertygade om att deras idé är bra, sa Anne Lidgard.

- Det är viktigt att leta efter invändningar och inte bara bekräftelse, men ingen vill ju höra att ens bebis är ful. Det är mänskligt, sa hon.

Johan Attby tycker inte att det går säga något generellt om vilka företag som blir framgångsrika, utöver att drivet sitter hos grundarna.

- Sedan är en del grundare otrevliga eller rent av galna, medan andra är mer jordnära, sa han.

Han berättade att Google har försökt sålla ut framtida tillväxtraketer med hjälp av en algoritm. Trots att de har tillgång till enorma mängder data har försöken inte varit framgångsrika. Algoritmens resultat stämmer inte överens med det verkliga utfallet.

- Daniel på Spotify brukar säga att de testar nio saker, varav åtta går åt skogen. De testar direkt för att få feedback på marknaden, sa han.

ESBRIs Magnus Aronsson ledde paneldebatten. Han frågade hur lagstiftaren kan tänka relativt de digitala bolagen: Har lagstiftaren ens en roll att fylla?

- Det finns ett brett spann av företagsidéer som skulle behöva testas. Här skulle staten kunna spela en roll. Vill vi ju inte ha självkörande bilar som beter sig som Spotifys app gjorde från början, sa Mattias Wiggberg.

Han exemplifierade också med elscootrarna från Voi som sedan en tid tillbaka syns överallt på Stockholms gator.

- Vi vet inte vad det är för typ av fordon. Det finns inga avsedda parkeringsplatser, inga trafikregler. Här har vi några entreprenörer som inför en ny form av infrastruktur med trial-and-errormetodik, sa Wiggberg.

Anne Lidgard berättade att många startups stöter i policytaket. En del av staten driver på medan en annan sätter stopp. Hon menade att vi behöver ett mer agilt policyskapande i Sverige.

Vill du veta mer? Hela föreläsningen finns att se som webb-tv.

/Anna-Karin

LIVE 15.00: Så jobbar digitala entreprenörer

Välkommen till säsongsfinalen av Estrad! Vi får ta del av Hanna von Schantz spännande forskning om digitalt entreprenörskap, med empiri hämtad från spelindustrin. I det efterföljande panelsamtalet deltar också Johan Attby, Fishbrain, Anne Lidgard, Vinnova, och Mattias Wiggberg, KTH. Föreläsningen pågår ca 15.00-16.30. För förkovran, läs Entréartikeln om hur digitala entreprenörer navigerar i okänd terräng. /Åse

Hur jobbar digitala entreprenörer i en föränderlig värld?

Det kommer vi att få veta mer om mellan klockan 15.00 och 17.00 om en vecka, 11 december. Då avslutar vi nämligen Estradhösten med en föreläsning som har ett spännande och aktuellt tema: digitalisering. Den digitala utvecklingen påverkar de flesta industrier och individer på ett eller annat sätt. Många företag har affärsidéer som vi inte har kunnat förutse ens i vår vildaste fantasi.

Under föreläsningen kommer Hanna von Schantz att diskutera entreprenöriella processer och hur entreprenörer och företagsledare arbetar i en oviss framtid med ständigt nya förutsättningar. Hanna har disputerat vid Stockholms universitet och driver dessutom en digital startup. Jag är säker på att det kommer att bli riktigt spännande!

Föreläsningen avslutas med en paneldebatt där Hanna medverkar tillsammans med Anne Lidgard, Vinnova och Mattias Wiggberg, KTH. Och självklart blir det juligt fika! Vi hoppas att du har möjlighet att stanna och fika med oss.

Läs gärna mer om Hannas forskning i det senaste numret av Entré.

Mer information om föreläsningen och länk till anmälan hittar du här.

/Helene

Teklafestivalen väcker teknikintresse

Kön ringlade lång när Teklafestivalen 2017 slog upp portarna. Foto: Johan Ejermark

Hur får vi fler kvinnor inom den svenska techsektorn? En långsiktig strategi är förstås att satsa på aktiviteter riktade mot barn och unga. I år hade min unge äntligen den rätta åldern inne – 11 år – för att söka till Teklafestivalen som arrangeras av KTH och Robyn. Och bland de 1 000 sökande tjejerna hade hon turen att få en av de 400 eftertraktade biljetterna – hurra!

Teklafestivalen är en heldag där 11–15-åringar får delta i workshops, höra inspirerande föreläsningar, dansa, se musikframträdanden och träffa en massa nya kompisar. På schemat stod bland annat robotprogrammering, vulkanbygge, lastbilsdesign och låtsnickeri.

Festivalen genomfördes i lördags, 22 april, och det enda trista med den var väl att den var bara för kids. Jag missade med andra ord allt roligt. Men efter vad min dotter har berättat var det ett fantastiskt evenemang! Här kommer en minibloggintervju med Majken, 11 år:

Foto: Johan Ejermark

Vad var det bästa med Teklafestivalen?
Att få testa på saker som man inte hade gjort tidigare, och bli inspirerad av nya tekniker. Jag testade till exempel att designa en lastbil, då skulle man tänka på att den skulle vara så miljövänlig om möjligt. Jag satte en tratt på fronten och mjukade till några kanter för att minska luftmotståndet. Jag satte också solceller på taket. Tanken var att lastbilen skulle bli självförsörjande på energi. I en annan workshop, som Popkollo höll i, gjorde jag en låt på bara två timmar tillsammans med två personer som jag inte kände sedan innan. Vi fick göra ett beat, lägga till instrument och röster. Det var jättekul.

Lärde du dig något nytt?
Ja, jag lärde mig massor av nya saker! Det var lärorikt att vara där. Det var särskilt kul med lastbilsgrejen, för det visste jag inte så mycket om innan. Det var mest överraskande. Och jag blev verkligen inspirerad att bli ingenjör och läsa på KTH. Ambassadörerna som ledde de olika grupperna var studenter på KTH, de berättade mycket om hur det är att plugga där. Vi pratade ganska mycket om likheter mellan oss deltagare och ambassadörerna, att de hade varit som oss när de var yngre. Alltså att de var intresserade av teknik men kanske inte hade testat på det så mycket.

Lärde du dig något som du kan jobba vidare med?
Ja, verkligen. När vi gjorde låten jobbade vi med programmen ”Figure” och ”Take”. Det kommer jag nog att fortsätta med. Jag vill rekommendera Teklafestivalen till alla som har möjlighet att gå. Det var en av de roligaste dagarna jag har varit med om.

/Åse

Så fröna tidigt – det är då det gror!

Vi ska bli mer innovativa, det är universalreceptet för överlevnad i den hårdnande globala konkurrensen. Det gäller individer, företag och länder. Men hur blir man innovativ då? Vilken roll spelar utbildningen? Anders Berglund forskar på KTH och skrev sin avhandling om innovation på en ingenjörsutbildning som inriktar sig på produktutveckling och design. Han har också varit med och utvecklat utbildningen som bedrivs på Openlab där KI, KTH, SU och Södertörn tillsammans tar sig an samhällsutmaningar för den växande staden genom design thinking. Vi ställde några frågor till Anders.

/Jonas

Kan man utbilda i innovation?
Självklart! Frågan kanske borde omformuleras till: ”Vad inom innovation är speciellt viktigt att lära ut?” Då landar jag i frågor som jag brottas med dagligen i min egen undervisning. Det berör nytta som man vill åstadkomma och vem som är mottagare.

Anders Berglund

Innovation har med vår framtid att göra och jag personligen ser det som ett naturligt sätt att fortsätta utvecklas inom ett fält som ständigt utvecklas. Då jag innerst inne upplever mig själv som en innovatör så känner jag starkt för att skapa förändring i olika avseenden. När möjligheten gavs att forska kring individuell innovationsförmåga vid enheten för Integrerad produktutveckling på ITM skolan så kändes det som ett perfekt avstamp från min dåvarande forskning kring innovationsprocesser. I stället för att rikta blickarna ut mot företagen var nu tanken att rikta blickarna inåt, mot de individer som ännu inte arbetar ute i något företag – våra studenter.

Förväntan på att det ska finnas förmåga till innovation är något som till stor del tas för givet i företag. Går det att rekrytera individer om de inte förbereds och tränar sina färdigheter på att hantera innovation och olika former av utvecklingsarbete? Innovation börjar någonstans. Ju tidigare det går att påverka att ett frö till något nytt sås, desto större chans att något fruktbart får fäste till att gro.

Vad bör man tänka på?Innovation i utbildningen ska inte landa på resultatet av individers insatser. Innovation i utbildningen ska förmå individer att lära sig nya saker. I klarspråk: Det handlar om resan, inte destinationen. Tidiga faser av en innovationsprocess är på många sätt nyckeln till att lyckas då det är viktigt att där verkligen våga omformulera och testa nya saker, något som väcker nyfikenhet och engagemang hos många.

Att utbilda för innovation innebär att lägga fokus på aktiviteter och lärande för individ respektive grupp, och på vad som kan förstärkas i befintlig miljö. För det första så handlar det om att våga vara självkritisk. Man måste främja öppenhet och delaktighet, inte bara för att en uppgift kanske kräver det utan se till möjligheterna att lära av varandra och få in nya perspektiv tidigt i utvecklingsprocessen. Sett till min nuvarande forskning och undervisning så berör jag mycket design thinking som en mekanism för att skapa förändring. Design thinking kan bäst förklaras som ett medvetet förhållningssätt till vad som föreligger en tänkbar innovations uppkomst.

Genom att hitta pusselbitar som pekar på de verkliga problemen och behoven för enskilda användare, kan en förståelse formas som på sikt leder till en förändrad syn på grundläggande problem.

Berätta om Openlab!
Vi jobbar med att finna svar till utmaningar som ställs i pågående verksamheter inom den växande staden. Stockholms stad, Stockholm läns landsting och Länsstyrelsen i Stockholm utgör finansieringspartner till hur fyra lärosäten i Stockholm (KTH, KI, SU och SH) återkommande organiserar och bedriver en projektbaserad och utmaningsdriven kurs varje termin sedan våren 2013. Jag var med redan från start innan vi satte in ett lärarteam med ansvariga från varje lärosäte. Mycket utveckling har skett sedan dess då vi hela tiden vill se till att erbjuda en så bra utbildning som möjligt, med fokus på relevanta och nyttiggörande utmaningar.

Som lärare är det extra utmanande att förklara och anpassa sina föreläsningar och sin coachning så att studenterna ska utveckla sitt agerande och resonemang. Det som främst karaktäriserar en interdisciplinär gruppkonstellation, som den inom projektkursen på Openlab, är att varje deltagare har modet och viljan att lyfta frågor utanför de vardagliga bekvämlighetsramarna. Studenterna lämnar i stort en komfortzon de är vana vid och agerar i stället för att uppnå ett syfte där den egna kompetensen utgör en pusselbit av många andra bidragande roller och perspektiv. Teamet arbetar med att samla in en mängd information som har till uppgift att utmynna i insikter kring ett problemområde.

Hur kommer design thinking in i detta?
Empati och hur en sådan beståndsdel kommer in i en kurs och speglar vad som kommer ut i slutändan är extra intressant att följa. Det ligger till grund för hur vi lägger upp varje enskilt projekt. Att avskärma sig och se bortom eventuella direkta lösningsförslag kan vara väldigt frustrerande och tidskrävande. Det gäller att våga ge tid för att möjliggöra inhämtning av nya perspektiv, att vidga sin förståelse och landa i nya insikter.

Att förstå saker på ett sätt som varken du eller någon av uppdragsgivarna lagt fokus på tidigare innebär att ifrågasätta existerande förutsättningar, varför fungerar saker som de gör? Hur kan en problemformulering sättas i centrum och utformas som gör att vi tillskriver påtagliga värden till mänskliga värden? I en utbildningsmiljö skulle det kunna sägas att design thinking vänder på värdekedjan, där kunden/uppdragsgivaren är bränsle och injektion till att finna lösningsförslag. Det är människorna bakom förslagen som vi vill ge betydande mervärde i nya lärdomar. Studenterna lär sig jobba extremt iterativt där en grundstruktur innefattas av de fem olika tillstånden som vi relaterar till inom design thinking:

(a) empati – där djupförståelse för problem och användare fångas upp i olika insikter.
(b) definition – där insikter gör det möjligt att konkretisera det upplevda problemet.
(c) idégenerering – där problemet ger en preciserad riktning för den mångfald av idéer som utformas såväl visuellt, upplevelsemässigt som i text.
(d) prototypande – där en lekfull skapandeprocess materialiserar olika idéer och slår samman delar till konceptuella lösningsförslag.
(e) test – där avstämning och verklighetskoll blir avgörande för att anpassa sina förslag så att de vinner förtroende hos dem som upplevde behoven initialt.

Sett på kursen som helhet så upplevs den som annorlunda och mycket lärorik. Vi vet att den sticker ut då det inte finns många universitetskurser som jobbar på djupet med den här typen av interdisciplinära och breda samhällsutmaningar. Något som jag tycker är extra tilltalande är också att många som tagit del av kursen fortsätter att använda design thinking i sitt arbete. I något fall har kursen till och med utgjort tungan på vågen som gjort att de fått sitt ”drömjobb”.

När vi frågar studenterna om det som levererades i slutet var något de skulle kunna föreställa sig i början är svaret tämligen enhälligt; nej. Studenterna landar i insikter och nya sätt att tolka sin omgivning som gör det svårt att sätta fingret på vad eller vilka saker som är viktigast att arbeta med. Det är helheten och öppenheten för förändring som är nyckeln, något som inte ska tas för givet. Vi är trygga med att förståelsen för processen kring design thinking fungerar som en nyckel till nya lösningsförslag. Genom att utsättas för nya utmaningar blir det lättare att låsa upp inlåsta mönster och agera på nya sätt – också efter att kursen tagit slut.

Berätta lite om hur du lägger upp dina kurser!
Beroende på kurs försöker jag ofta se till hur interaktion och upplägg ser ut, vilka alternativa sätt som det skulle kunna genomföras på och vad som skulle krävas för att göra något till det bättre. Jag undervisar genom att vara väldigt lyhörd, och försöker helt enkelt lära som jag lever. Det innebär att spegla design thinking i mitt förhållningssätt när jag utvecklar och genomför kurser. Jag försöker använda empati för att stämma av kursen, både i sin helhet och i varje enskilt moment och interaktion. Jag vill komma till insikt om vad som behöver göras för att utföra undervisningen bättre.

Det mesta handlar om hur mycket vi tillåter oss själva att skapa empati för vår nästa och vad vi gör med de insikter vi får med oss. Generellt så försöker jag bryta upp mina pass och varva mellan praktik, kortare genomgångar och reflektion. Allt för att bitarna ska falla på plats. Vi lär oss olika. Även dagsform och situation behöver vara dynamisk för att få ut så mycket som möjligt ur varje enskilt lärtillfälle.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att kursupplägg i sig inte per automatik gör studenterna mer innovativa. I stället är det kombinationen av upplägg och innehåll som är viktigt, tillsammans med hur vi förhåller oss till ”ämnet” och till vilken grad de kritiska ”rätta” frågorna ställs.

Det roliga med lärande är att det finns så mycket att lära. Varje ny situation, varje ny miljö, varje grupp individer som du interagerar med, och har möjligheten att skapa bestående ”trigger-effekt” hos, är det mest spännande med att vara högskolelärare...

Mentorskap och konflikter: Affärsänglar livsviktiga för nya företag

Storsatsning på biomedicin

Regeringen gick i går ut med att de storsatsar på biomedicin i Mälardalsregionen. Science for Life Laboratory (Sci Life Lab), som från 2013 blir ett nationellt forskningsinstitut, kommer att drivas av Karolinska Institutet, KTH, Stockholms universitet och Uppsala universitet. Fokus kommer bland annat att ligga på att kartlägga sjukdomsorsaker, bidra till nya behandlingsmetoder och utveckla nya läkemedel.

Förutom regeringen går Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Astra Zeneca in med pengar. Målet är att institutet ska sysselsätta cirka 1 000 personer och omsätta runt en miljard per år. En rätt diger satsning alltså.

Reaktionerna på nyheten har (som sig bör) varit blandade. Företrädarna för de fyra universiteten är såklart upprymda. Andra är mer försiktigt positiva och välkomnar satsningen, men menar samtidigt att den inte är tillräcklig. Mats Benner på Lunds universitet säger i en intervju med Sveriges Radio att det hela inte är mycket till nyhet, möjligen förutom just att Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Astra Zeneca bidrar med medel. Han varnar också för att Sci Life Lab ytterligare koncentrerar den här typen av forskning till Stockholm. Andra framstående forskningsmiljöer inom området riskerar därmed att halka efter.

Benner med flera menar att den nya institutsbildningen är en kompensation för Astra Zenecas nedläggning i Södertälje nyligen. Något som utbildningsminister Jan Björklund förnekar. Per Eriksson, rektor på Lunds universitet, säger till Sveriges Radio om satsningen:

- Det är intressant och positivt att regeringen nu reagerar – jag hade önskat att man hade haft samma engagemang när man la ner lika många arbetstillfällen i Lund.

Enligt Jan Björklund är koncentrationen hela tanken med satsningen. I SVTs morgonsoffa i morse sa han att han ville ha mindre Jante i svensk forskningspolitik, och att det behövs spjutspetssatsningar som den här för att konkurrera globalt. Han vill även se förändringar i skattesystemet som gör det lättare att attrahera utländska forskartalanger till Sverige (alltså troligen en utvidgning av den så kallade expertskatten).

Diskussionen lär gå vidare. En sak som de flesta verkar överens om är att spelplanen inom biomedicinbranschen håller på att förändras, och att honnörsordet framöver kommer att vara samarbeten. Det skrev vi utförligt om i senaste numret av Entré. Regeringens satsning kan väl sägas vara ett exempel på ett sådant samarbete?

/Jonas