Det behövs broar mellan duktiga människor

Hela gänget på ESBRIs första Estrad:tema.

ESBRI har nyligen introducerat ett helt nytt koncept, Estrad:tema. Syftet är att två gånger per år skapa ett större event kring en aktuell fråga, där vi samtidigt med Estradföreläsningen lanserar det senaste numret av tidningen Entré med samma tema.

Den första Estrad:tema genomfördes 11 april. Då var hälsoinnovationer och nya utmaningar för vårdens entreprenörer i fokus. Huvudtalare var Jeaneth Johansson och Jens Nygren, båda professorer vid Högskolan i Halmstad. Vi hade också bjudit in en mycket kunnig panel för att tillsammans med talarna diskutera hinder och möjligheter för entreprenörer inom den här sektorn. Panelen bestod av Maria Kaaman, Vinnova, Filippa Kull, Stockholm Science City, Ylva Ryngebo, Medical Innovation Design, och Åsa Wallin, Swelife.

Hälsoinnovationer omfattar produkter, tjänster, organisationer och spridning av ny kunskap som ger människor möjlighet att främja välbefinnande och förebygga ohälsa. Det kan exempelvis vara digitala tjänster och verktyg för att öka patienters delaktighet. Trots stora investeringar har det varit svårt att tillämpa nya lösningar i klinisk praktik. För att lyckas med det krävs bland annat nya strategier för implementering och utvärdering.

Jens Nygrens forskningsområde är barn och unga som konsumenter av sjukvård, kopplat till deras upplevelse och inflytande. Han har sett ett behov av att underlätta kommunikation mellan vårdpersonal och barn med cancer. Det resulterade i en app som möjliggör för barn att uttrycka sig och påverka. När barn görs delaktiga i sin vård ökar vårdsäkerhet, kvalitet och nöjdhet, menar Nygren. Chansen att vårdpersonalen lyssnar ökar markant och därigenom minskas stressen hos barnen. Han poängterade att det finns en hög potential för digital teknik men att den hämmas av implementeringssvårigheter.

Jeaneth Johansson ser hälsoinnovationer som ett sätt att skapa mervärde i form av inre och yttre effektivitet, alltså att göra rätt saker på rätt sätt. Det är viktigt att ha effektiva och kvalitetssäkrade processer och att tillvarata kompetens. Johansson poängterade att innovationer behöver resurser och även att man måste ge dem tid. Inom medicinteknik tar nämligen innovationer i snitt 17 år från idé till färdig produkt. Flera finansiella dödsdalar ska hanteras på vägen och varje utvecklingssteg innebär nya utmaningar. Det är viktigt att tänka på vem som är beredd att finansiera.

För att få fler perspektiv på hinder och möjligheter för entreprenörer inom vårdsektorn avslutades föreläsningen med en paneldiskussion. Där medverkade talarna tillsammans med de fyra paneldeltagarna.

Jag har hört från olika håll att det är lätt att fastna i hindren i stället för att se de möjligheter som faktiskt finns, men diskussionen på Estrad:tema var konstruktiv och lösningsinriktad. Här är några av de synpunkter som kom fram:

- De som jobbar inom svensk vård har inte tid avsatt för utvecklingsarbete, sa Filippa Kull. Tid är en bristvara inom svensk sjukvård. Hon gjorde en jämförelse med israeliska kliniker där en tredjedel av tiden är öronmärkt för innovations- och utvecklingsarbete.

- Åsa Wallin pratade om betydelsen av att våga. Hon lyfte fram att entreprenörskap handlar om mod, att våga ta steg när det inte finns säkerhetslinor. Det ser olika ut i olika delar av landet och därför behövs nationell samverkan.

- Ylva Ryngebo, som är röntgensjuksköterska, uppfinnare och entreprenör, poängterade att samverkan är nyckeln: ”Vi behöver bygga broar mellan duktiga människor, och bygga nerifrån och upp”, sa Ylva.

- Maria Kaaman betonade vikten av att ha slutkunden med i processen när hela systemet ska innovera tillsammans. Det är en djungel att förstå vem som är betalande kund.

Under det efterföljande minglet gav en av deltagarna ytterligare ett värdefullt tips: Man får inte glömma bort de anhöriga när innovationer ska utvecklas. De är en mycket viktig grupp som har stor kunskap om patienters behov.

Visst låter det här spännande? Ta gärna del av presentationerna och diskussionerna via webb-tv.

Vill du läsa mer om hälsoinnovationer i påsk? Tidningen Entré finns som pdf.

Vill du ha en kostnadsfri prenumeration i din brevlåda? Det är lätt ordnat! Här registrerar du din adress.

Glad påsk!
/Helene

Boktips om nya möjligheter i välfärden

Jag har precis läst boken Snäll rebell, skriven av Håkan Eriksson, Almega. Boken innehåller intervjuer med 32 entreprenörer inom vård, skola och omsorg. Gemensamt för de olika företagen är att de har sett något som inte fungerar tillfredsställande vilket genererat en idé om hur det kan göras bättre. Oftast har de fått strida för att få igenom sina idéer, och eftersom de kämpar för något gott har de därför fått den passande beskrivningen ”snälla rebeller”.

Alla de här företagen är uttryck för externa drivkrafter som gör allt tydligare avtryck i den svenska välfärden. Dessa drivkrafter uppmanar till entreprenörskap, menar författaren. Ett exempel är inom äldrevården. Där nöjer man sig till exempel inte längre med färska blommor på rummet. De ”nya” äldre vill kunna fortsätta leva med den livsstil de är vana vid även om de bor på ett äldreboende. Eller som en av de intervjuade företagarna sa: ”Beställer man en gin och tonic vill man ju inte ha den i en plastmugg”.

Ung Omsorg är ett företag där unga människor bidrar till att äldre människor får en mer meningsfull vardag. Dagens hemtjänst präglas av tidspress och det finns oftast tid bara för de elementära behoven. De anställda inom Ung Omsorg kan till exempel ta promenader, spela spel eller samtala med de äldre. Man skapar ett möte över generationsgränserna, de unga kommer in på arbetsmarknaden - och de äldre mår bättre.

Individualiseringen syns även i skolan. Fokus ligger alltmer på den enskilde eleven, hans eller hennes personliga förmågor och utvecklingsmöjligheter. I takt med denna förändring behövs ett nytt sätt att tänka när det gäller undervisning. Vittraskolan vid Telefonplan i Stockholm arbetar annorlunda med allt som har med lärande att göra. De har utvecklat IUP, den individuella utvecklingsplanen för eleverna. Skolans lärmiljö är öppen och byggd efter teman. Lärarens roll är att vara pedagog. Där finns till exempel ”The Lab”, där eleverna kan leva ut sin experimentlusta, och ”The Cave”, en plats för enskild koncentration.

Något helt nytt kom också företaget Helianthus med. De tillhandahåller specialbyggda bussar som bedriver förskoleverksamhet enligt ett särskilt pedagogiskt koncept som företaget utvecklat. Tanken är att med hjälp av bussarna visa barn från utsatta områden ett smörgåsbord av alternativa verkligheter. Det kan vara muséer, vackra naturområden eller brandstationer. Sedan får barnen hjälp att fördjupa sina kunskaper och bearbeta det man sett. Tanken är att öppna barnens ögon för alla valmöjligheter som finns - möjligheter som de kan ha svårt att se i sin vardag.

Inom sjukvården finns det flera exempel på företag med annorlunda arbetssätt, ett är Resursteamet. Företaget hjälper personer med en förvärvad hjärnskada, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller en medfödd fysisk funktionsnedsättning att fungera bättre i vardagen. De arbetar långsiktigt och tar oftast vid när klienterna är färdigbehandlade inom den vanliga sjukvården. Deras målsättning är att utgår från klienternas resurser och se vilken utveckling som är möjlig.

Nya Karolinska sjukhuset i Solna byggs med patienterna i fokus. De placeras i enkelrum med egen dusch, wc och med utrymme för en säng där anhöriga kan övernatta. Patienterna flyttas mindre mellan olika avdelningar. På det sättet hoppas man minska smittorisken, bli mer effektiva - och på köpet får man en bättre patientmiljö.

Alla de intervjuade företagen vänder sig emot den rådande bilden av giriga företag som tar ut höga vinster. De menar att det krävs stora investeringar och fortlöpande satsningar för att verksamheten ska kunna fortsätta att fungera tillfredsställande. De föreslår också att det i högre grad ska ingå entreprenörskap både i vård- och lärarutbildningar. På det sättet kan vi i större utsträckning möta de nya behov som finns.

Läs gärna boken Snäll rebell, den är inspirerande och tankeväckande.

/Helene

Vårda vårdens entreprenörer

För en tid sedan var jag på ett seminarium som handlade om hinder och möjligheter för entreprenörskap inom vårdsektorn. Under seminariet lyftes ett antal lyckade företag inom denna sektor fram. Seminariet utgick från rapporten ”Vårdens entreprenörer”, skriven av Nima Sanandaji.

Sanandaji menar att entreprenörskap i vården har stor potential, men får liten uppmärksamhet i Sverige. Internationellt ökar intresset alltmer. Lyckade exempel är ofta samspel mellan tekniska innovationer och nya arbetssätt.

I rapporten framgår att det är viktigt att inte bara rikta fokus mot entreprenörer, utan också uppmärksamma intraprenörerna – de som skapar förändring inom ramen för existerande privata och offentliga verksamheter. Genom att lära oss mer om de entreprenörer och intraprenörer som driver förändring i vården kan vi förhoppningsvis stå bättre rustade för att stimulera den framtida utvecklingen.

Ett av de lyckade exemplen gjorde mig speciellt inspirerad och glad: den indiske hjärtkirurgen Devi Shetty, som brukar kallas för sjukvårdens Henry Ford. Han insåg tidigt att en stor del av de fattiga i Indien inte har råd med en hjärtoperation och grundade därför Narayana Hrudayalaya, ett specialistsjukhus för hjärtsjuka utanför Bangalore. Genom att effektivisera behandlingarna – utan att ge avkall på kvaliteten – sjönk kostnaden med 2/3 för hjärtoperationerna. Samtidigt har sjukhuset, i samarbete med den indiska regeringen, erbjudit mycket förmånliga försäkringar till Indiens fattiga befolkning så att även de ska ha råd att operera sig. Hjärtsjukhuset utökade sedan med en avdelning för cancerpatienter och ett ögonsjukhus. Allt till samma låga kostnad, men med hög vårdkvalitet.

Shetty har som mål att expandera sitt koncept till övriga Indien samt till andra länder i Asien och Afrika. Ett sådant arbetssätt är lättare att etablera i utvecklingsländer som inte redan har en fastlåst vårdstruktur. Så han har stor chans att lyckas. Förhoppningsvis kan en sådan positiv utveckling gå att få till även i övriga världen.

Vill du läsa om fler lyckade exempel? Här finns rapporten att ladda ner kostnadsfritt.

/Helene

Klubbad av sälroboten Paro

I morse var jag på Hjälmedelsinstitutet i Sundbyberg och klappade en kut. Ja, ni vet, en sån där gullig knubbsälsunge med vit päls. Han viftade hjälplöst på labbarna, blinkade med sina stora mörka ögon och ropade på uppmärksamhet. Han charmade oss så totalt att vi glömde bort att det inte var ett riktigt djur utan en ganska avancerad robot.

Sälroboten heter Paro, fast det går att döpa om honom så att han efter ett tag lyssnar på sitt nya namn. På utsidan ser han ut som ett vanligt gosedjur, men han väger lika mycket som ett nyfött barn och innehåller datadelar från ungefär 80 olika företag! Pälsen är behandlad med ett antibakteriellt medel och Paro är utrustad med en elektromagnetisk sköld så att även människor med pacemaker ska kunna klappa honom.

Paros pappa, Takanori Shibata, är forskare och innovatören bakom sälroboten. Han kommer från Japan och var via Svenska Uppfinnareföreningen inbjuden att på dagens seminarium om robotik presentera fakta om Paro och det innovativa sätt han används på inom bland annat demensvård.

Shibatas sälrobot känns som science fiction för mig, men han är egentligen ingen nyhet. Vi fick veta att han i Japan har används inom äldrevård i nästan tio år. Där ligger de i framkant med den här typen av medicinsk robotik, som ger i princip samma sak som umgänget med vanliga djur. Djurens terapeutiska förmåga är känd sedan länge. De gör oss gladare och lugnare helt enkelt, men är ofta inte tillåtna på vårdinrättningar och sjukhus.

- Paro kan inte läka hjärnan eller få sjukdomen att försvinna, sa Takanori Shibata. Men den kan göra livet mer drägligt för äldre människor.

Fördelen med Paro är att hans batterier är uppladdningsbara (via nappen som syns på bilden). Han varken bits, rivs, tappar tålamodet eller framkallar allergiska reaktioner. Han behöver inte ens rastas eller badas. Istället har undersökningar visat att han, speciellt i vård av dementa, främjar kommunikation med andra människor och reducerar stress. I flera fall har umgänget med Paro gjort att man kunnat dra ner på, eller helt sluta med, till exempel lugnande mediciner. Han har även använts tillsammans med människor som har downs syndrom och autism, samt i hjälpläger där människor samlas efter en naturkatastrof.

Sälrobotar används redan inom vården i 30 länder och har precis godkänts som hjälpmedel i USA. I Danmark finns det hela 200 stycken robotsälar, och flera av exemplen som Shibata visade kom därifrån. I Sverige har Paro visats på Tekniska museet samt bosatt sig på Astrid Lindgrens barnsjukhus, men robotar inom sjukvården är än så länge ganska okänt här. Men med så goda vitsord borde sälroboten snart bli populär även i Sverige.

Mer information om robotsälen (och en del videoklipp) finns på paro.jp

 /Hanna