Återuppfinn din organisation

Sättet att driva organisationer verkar alltmer föråldrat. Undersökning efter undersökning visar att en majoritet av alla anställda upplever svårigheter att påverka. Det påverkar deras motivation i negativ riktning eftersom deras djupt liggande biologiska behov pekar mot en maktfördelning som präglas av medskapande och dialog. Men det finns möjligheter att ändra på det här sättet att leda.

Allt detta menar Frederic Laloux, författare till ”Reinventing organizations”. Boken skrevs för några år sedan men gavs ut på svenska förra året och är fortfarande mycket aktuell.

Författaren beskriver hur man kan förändra sättet att styra organisationer mot en modell som lyfter fram mer av vår mänskliga potential. Han hävdar att det inom de flesta organisationer finns hierarki och byråkrati, det bokas ett oändligt antal möten och det sker upprepade förändringar, sammanslagningar, centraliseringar och kostnadsbesparande program. Hierarkin sitter djupt rotad i föreställningarna om hur en organisation ska styras.

Det verkar som om det är enklare att ställa om till en digitaliserad verklighet för att kunna tillhandahålla attraktiva erbjudanden gentemot marknaden, än vad det är att förändra det hierarkiska sättet att styra organisationer, konstaterar han.

Boken ger en överblick av olika utvecklingsstadier och organisationsmodeller som har växt fram över tid. Den kan användas som en praktisk handbok om hur det nya sättet att driva en organisation fungerar. Frederic Laloux ger lärorika exempel från företag, ideella organisationer, skolor och sjukhus. Utöver detta förmedlar boken också en bild av vad som behövs i praktiken för att omvandla organisationer till den nya modellen.

Enligt Laloux är vi på väg mot ett förändrat medvetande hos individerna och därför är det oundvikligt att förändra även sättet att arbeta i och leda en organisation. Modellen som beskrivs i boken kallas för TEAL. Den präglas av självstyre, helhet och har ett evolutionärt syfte. Modellen passar både stora och små organisationer, oavsett bransch eller region. Det gäller dock att både ledning och styrelse är införstådda med det här sättet att leda, annars kommer det inte att fungera.

/Helene

Framtidens fintech på Estrad

Foto: Michał Parzuchowski

Kommer ni ihåg när ”banken” var som en institution: trygg, evig och maktfullkomlig? Den tiden är kanske inte förbi – ännu, men sannolikt ganska snart. Utvecklingen inom fintechområdet går nu oerhört fort. Så här från sidlinjen börjar jag, och säkert många med mig, ana att alla nya former för finansiella transaktioner kommer få genomgripande konsekvenser, både för samhället och oss som individer.

I dag är det nästan på dagen 20 år sedan Avanza startades, den 16 februari 1998. Avanza var den nya uppnosiga, uppstickarbanken utan bankkontor (bara en sådan sak) och utan avgifter. Det var något helt nytt och utan konkurrens. Den följdes snart av Nordnet, och dessa två kunde verka förhållandevis ostört under några år. Men för Sveriges del var snöbollen satt i rullning och snart började allt fler snabbväxande företag som erbjöd digitala finansiella tjänster att dyka upp på marknaden.

Fintech är temat för nästa Estradföreläsning, och i inbjudan nämns ett par snabbväxare: Izettle och Klarna. Collector startade redan 1999 men fick sitt banktillstånd först 2015. Grundaren Lena Apler har blivit förmögen och är nu en av Sveriges största fintech-investerare, enligt en artikel i Affärsvärlden. I samma artikel kan man läsa att de fyra stora affärsbankerna tillsammans gjorde en vinst på 105,7 miljarder förra året. Snabbrörliga entreprenörer som kan plocka marknadsandelar har en hel del att vinna, och nu saknas varken tillgång till kapital eller förebilder. Om jag var chef på gammelbanken skulle jag sova dåligt.

På Estrad 19 mars ska vi ta fram spåkulan och spana in i framtiden för fintech. För ett år sedan intervjuade jag en av talarna, Robin Teigland, en karismatisk extremsportare och då nyinstallerad professor vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon intresserar sig för utvecklingen av ”det tredje internet” och studerar just transformationen av finansbranschen, men också virtuella världar, kryptovalutor, delningsekonomi, blockkedjeteknologi och robotar – ja allt som ligger i framkant helt enkelt – och hur det kommer att påverka samhällsutvecklingen. En av de frågor som talarna kommer att behandla under Estrad är just hur fintech kommer att påverka samhället och vårt vardagsliv. Också talaren Mats Lewan, journalist och författare har siktet inställt på framtidens teknologi och samhällsutveckling, spännande!

Många sparekonomer har slitit sitt hår för att få oss konsumenter att ändra beteenden (byta bank), när det nu dyker upp billigare, smartare och mer tillgängliga tjänster, för att inte tala om billigare bolån. Men konsumenterna har varit konservativa och tvekat inför bankbyte. Ett skäl är sannolikt att vi känner oss trygga med att gammelbanken inte ska försnilla våra surt ihopsparade slantar. Vi litar på gammelbanken. Så, en annan väsentlig fråga för de framväxande fintechbolagen är hur de ska vinna konsumenternas förtroende. Vill och vågar konsumenter dela med sig av personliga data till en massa småbolag som de inte har ett par generationers relation till? Det är en annan fråga som vi tar oss an under månadens Estrad.

I år träder EU-direktivet PSD2 i kraft. Det öppnar en värld av möjligheter för kreativa fintechentreprenörer. Vår tredje Estradör, Claire Ingram Bogusz, disputerad vid Handelshögskolan i Stockholm, forskar om just samspelet mellan teknik och människa vid utvecklingen av fintechtjänster. Som talare medverkar också Anthony Larsson och Shahryar Siri.

En Estradföreläsning man måste se alltså! Så, vi ses där.

EDIT - Vi har bytt lokal! Alltså: Välkommen till Estrad 19 mars, på 7A Odenplan, Odengatan 65, klockan 15.00-17.00.

/Anna-Karin

Bra feedback föder innovation

Neeraj Sonalkar och Anders Berglund föreläste 7 februari. Foto: Viktor Aronsson

Häromdagen handlade Estrad  om hur man bygger innovativa team, företag och regionala ekosystem. Anders Berglund och Neeraj Sonalkar har forskat om detta en längre tid och delade med sig av sina resultat om vilka de grundläggande byggstenarna är. De har tittat på både fysisk och organisatorisk miljö, interaktion samt sätt att tänka. De har också fokuserat på hur idéer och kunskap flödar.

Föreläsarna menade att en viktig faktor för att förbättra innovationsflödet är design thinking. Det kan liknas vid en process som underlättar förflyttningen från det nuvarande (kanske inte helt perfekt fungerande) sättet att arbeta till ett önskat, mer funktionellt sätt i framtiden.

Design thinking kan ske på olika nivåer. Det kan handla om individer, team, organisationer eller regioner. Men en sak är säker. Förflyttningen kommer inte att gå spikrakt från punkt A till punkt B. Man får räkna med att utvecklingen går i sicksack eftersom man på vägen kommer att både upptäcka ny kunskap och stöta på hinder. Det gäller att hantera dessa hinder och ändå komma vidare. Säkerställ bara att riktningen är rätt trots avvikelserna. Berglund och Sonalkar visade en modell för att åskådliggöra processen. De kallade den ”The hunter model”. Där gäller det att jaga idéer och sedan testa dem, gärna i team. Om idén inte håller får man revidera eller tillföra något för att den så småningom ska bli en riktigt framgångsrik idé. Föreläsarna poängterade att det är viktigt att låta individer organisera sitt eget arbete och inte låsa in människor i vissa banor.

De framhöll att det behövs interaktion mellan team-medlemmarna, det räcker inte med en person för att kläcka och utveckla riktigt bra idéer. Man behöver spåna, fråga och få synpunkter. När man i en utvecklingsfas möter ett hinder eller ett negativt svar på ett förslag kan man välja att ge ett nytt reviderat alternativ eller förkasta förslaget och hitta på något annat. Det är minst lika viktigt med responsen på ett förslag som själva idén. De team som är framgångsrika kommer vidare trots – eller kanske tack vare – negativ feedback. Talarna tog upp ett roligt exempel: En bil som på olika sätt kan ge hälsoråd, och kanske till och med utföra vissa tester via sensorer – en Health Car. Men det skulle ju inte vara så bra att utveckla den utan att testa den på användarna. Då skulle man riskera att stå där med en bil som varit svindyr att utforma men som målgruppen inte alls vill ha.

Anders Berglund. Foto: Viktor Aronsson

Man kan likna den innovativa miljön vid en plantage eller en regnskog. I en plantage finns gröda och ogräs. Där rensar man direkt bort ogräset. I en regnskog är det svårt att avgöra vad som är gröda eller ogräs. Därför kan det växa upp något som man i en plantage skulle ha rensat bort som ogräs, men som visar sig vara en fantastisk gröda. En superinnovation. Går det här att översätta till organisationer? Jo, både plantagen och regnskogen behövs men det krävs en del arbete för att balansera de två motsatserna på ett bra sätt och uppnå jämvikt. Tänk också på att en individ kan ses som lat, arrogant och förvirrad av vissa, medan andra ser hen som ett kreativt, världsfrånvänt geni. Det handlar om perspektiv.

Något som enligt föreläsarna är oerhört viktigt i innovationsprocessen är feedback. Det finns olika typer av feedback och den bästa är konstruktiv och sker redan på ett tidigt stadium i innovationsprocessen. Då finns tid att genomföra nödvändiga förändringar och man slipper stå med en produkt som inte uppfyller önskemålen hos kunderna, och som därför inte lyckas på marknaden. Den första tanken inför feedback är oftast ”Åh nej, vad har jag gjort för fel?”. I stället bör man tänka ”Wow, vad kan jag lära mig av det här”? Rätt sorts feedback är mycket värdefull, speciellt under tiden man utvecklar en idé.

Neeraj Sonalkar. Foto: Viktor Aronsson

Glädjande nog kan man lära sig överkomma hinder, menade Anders Berglund och Neeraj Sonalkar. Man kan träna sig i att hantera den kritik som uppkommer och göra något konstruktivt av den. Om två personer är oense och inte kan komma vidare blir det förödande för kreativiteten. För att se hur dynamiken och kreativiteten fungerar kan man använda något som föreläsarna kallade ”Team Interaction Diagnosis”. Via videoinspelningar i realtid som utvärderas, och genom personlig coachning, kan team och individer utvecklas och få insikter om vad som behöver ändras i deras sätt att arbeta tillsammans. Två mindre bra idéer kan kanske kombineras till en lysande idé.

Slutligen presenterade Berglund och Sonalkar två olika projekt, båda med målet att utveckla innovativa ekosystem i utvecklingsländer. Tanken var att stimulera kreativitet och samarbete och naturligtvis åstadkomma innovation och framgångsrika företag. Det ena genomfördes i Ahmedabad i Indien, och det andra i Abeokuta i Nigeria. Några av lärdomarna från arbetet med projekten är att det är viktigt att knyta till sig tänkbara finansiärer på ett tidigt stadium och att mäta utvecklingen på ekosystemnivå för att locka partners och investerare. Utvecklingen av ekosystemet bör både involvera och utveckla den ekonomiska aktiviteten i regionen och det är en fördel om ledarna är nytänkande och drivs av empati.

Vill du höra mer om hur man åstadkommer innovativa miljöer? Föreläsningen läggs inom kort upp som webb-tv i hög kvalitet och den livesändning vi gjorde ligger kvar på vår Youtubesida. Du kan också ta del av de bilder som föreläsarna presenterade.

Trevlig helg!
/Helene

Webbsändning: Understanding the innovation genome

Dagens Estradörer är Anders Berglund och Neeraj Sonalkar. Föreläsningen pågår 15.00-17.00.

Hur bygger man innovativa team och radikala innovationer?

Det får du och jag veta nu på onsdag, 7 februari. Då står forskarna Anders Berglund (som inom kort tillträder en tjänst på Mälardalens högskola) och Neeraj Sonalkar (från Stanford University) på Estradscenen.

De kommer att presentera vilka byggstenar som krävs för radikal innovation, och hur man formar innovativa team, företag och regionala ekosystem. Vi kommer att få ta del av forskning och erfarenheter från både Nigeria, Indien, USA och Europa. 

Missa inte denna möjlighet! Läs mer här.

Hoppas vi ses och innan dess – trevlig helg!
/Magnus

Hög ambition och informell styrning ger bäst förutsättningar för intraprenörskap

Ivo Zander och Katarina Blomkvist gästade Estrad 23 januari

Vi välkomnar en ny medarbetare till ESBRI: Anna-Karin Florén! Eller ny och ny, nygammal kan man kanske säga? Anna-Karin har frilansat för tidningen Entré under många år och bidragit med en massa kul och smarta artiklar, till exempel porträtten på Malin Tillmar, Robin Teigland, Sidney Winter, Mariana Mazzucato och Edmund Phelps. Nu arbetar hon deltid hos oss, och det är vi mycket glada för. Anna-Karin är kommunikationskonsult och vd för Helgalundens Kommunikationsbyrå. Här kommer hennes första blogginlägg, det handlar om vårens Estradpremiär. /Åse

Intraprenörskap är avgörande för svenska företags förmåga att växa och möta internationell konkurrens. Ändå förekommer begreppet sparsamt i media och näringslivsdebatt, till skillnad från ”startup” och ”entreprenörskap”. Professor Ivo Zander och docent Katarina Blomkvist från Uppsala universitet drog igång vårens Estradserie med en välbesökt föreläsning om hur företag kan rigga sin organisation för att både ta vara på och utveckla idéer.

Intraprenörskap är entreprenörskap som utövas inom ramen för en befintlig och redan etablerad företagsstruktur. Det handlar alltså om att utveckla och kommersialisera nya produkter eller tjänster.

– Vi kan se att det går in investeringar och pengar i forskning och utveckling, och vi kan se resultatet. Vissa företag presenterar många nya produkter och tjänster, men hur det ser ut däremellan, processen, vet vi inte så mycket om. Hur går det till och vem är intraprenören? Det ville vi ta reda på, sa Katarina Blomkvist som är en av författarna till ”Intraprenörskapskompassen”.

Rapporten är den första i en serie som ska komma ut en gång om året. Bakom rapporten ligger två års forskning som bygger på litteraturstudier, enkätstudier med 4 000 medarbetare på små, medelstora och stora företag, samt semikvalitativa intervjuer med 100 chefer på mellanstora och stora företag. Forskargruppen vill få en tydligare bild av vem som är intraprenör och har ställt frågor om hur idéer uppkommer, väljs ut och utvecklas.

I självskattningsenkäter uppskattar företagen att 12 procent (varav 36 procent är kvinnor) av medarbetarna aktivt leder och driver intraprenöriella projekt, medan 26 procent deltar i någon form av intraprenöriell verksamhet. Hur det ser i ut i andra länder vet inte forskarna.

Det kanske minst överraskande resultatet är att den typiske intraprenören är en 42-årig högutbildad man bosatt i en storstad. Men Blomkvist och Zander redovisade också en del mer oväntade resultat.

– Det har funnits en bild av att intraprenören finns bland gräsrötterna och, kanske lite mot alla odds, tar sina idéer genom organisationen. Den bilden kommer framför allt från amerikansk litteratur och bygger på anekdoter, förklarade Ivo Zander.

I Sverige brukar vi tala om våra företag som platta organisationer. Men i själva verket visar det sig att 42 procent av intraprenörena är höga chefer, 26 procent är mellanchefer och bara 6 procent finns bland medarbetarna.

Hur ska då en organisation se ut för att ge goda förutsättningar för intraprenörskap? Det visar sig att anställda som har gott om tid är mindre intraprenöriella.

Likaså är ett omfamnande ledarskap, där cheferna är tillåtande och kompis med sina anställda, korrelerad med låg grad av intraprenörskap. En hög grad av formell styrning, med tydliga belöningar kopplade till prestation, har inte heller någon betydelse för intraprenörskapet.

I stället är det företag med hög ambitionsnivå och informell styrning, med ledningsstöd, finansiering och möjlighet att tänja på regelverk, som är framgångsrika. Företagskulturen ska vara ambitiös och ha som målsättning att tänka framåt och ligga före konkurrenterna.

- Se till att anställda är stressade, var inte kompis med dem och ge heller inga bonusar, skojade Katarina Blomkvist.

De flesta nya produkter och tjänster kommer inifrån företagen själva. Andra metoder för att få in idéer i en befintlig verksamhet är förvärv eller investeringar med riskkapital i nya företag. Också rekrytering av personer med intraprenöriell kompetens skulle kunna ha betydelse. Generellt sett är det mest stora företag som arbetar med det sistnämnda.

– Riskviljan är låg hos svenska företag, trots att vi befinner oss mitt i en högkonjunktur. Om man inte vill ta risker nu – när ska man göra det, undrade Ivo Zander.

Sammanfattningsvis behövs, menar Blomkvist och Zander, en högre grad av risktagande, ökad digitalisering och en ökad andel kvinnor som är delaktiga och driver projektet. De tror också på en större öppenhet för att ta in idéer utifrån, genom exempelvis förvärv och rekrytering.

– Vi tror på kombinationer av faktorerna risktagande, ledningsstöd och systemtänk, sa Katarina Blomkvist.

Om du vill ta del av föreläsarnas powerpointpresentation, eller se hela föreläsningen som webb-tv, hittar du dem på vår webbplats.  Nästa Estrad genomförs 7 februari, på temat ”Understanding the innovation genome”. Missa inte!

/Anna-Karin

Säljaren och forskningsfrämjaren Kamprad

I går nåddes vi alla av nyheten att Ingvar Kamprad har gått bort. Under en lång stund lyssnade jag på Ekots extrasändning om Ingvar Kamprads gärning som entreprenör och affärsman.

Den resa han har gjort med Ikea, från en blygsam start till ett globalt företag med runt 190 000 anställda, är förstås oerhört imponerande. Denna långsiktighet och uthållighet är något som kännetecknar många familjeägda företag.

Något som jag tycker saknas i många av porträtten av Kamprad är hans skicklighet som säljare. I en intervju som spelades upp berättade han om hur han tog ett paket med 10 tändsticksaskar, och sedan sålde varje ask för sig. Givetvis såg han till att varje enskild ask då kostade några ören mer än vad han hade betalat.

Och vi har väl alla zick-zackat oss fram i Ikeabutiken och bland soffor, skrivbord, bokhyllor och sängar plockat med oss en och annan pryl som vi "behöver" på vägen, för att sedan avsluta med att lägga ytterligare några oumbärliga servetter och ljus i den gula kassen på upploppet fram till kassorna. Detta ser jag som en del i den säljande kultur som Ingvar Kamprad, med sin förmåga att tänka strategiskt utan att tappa känslan för detaljer, har implementerat i Ikea. Och att kunna sälja är oerhört viktigt för alla entreprenörer, oavsett bransch.

En annan aspekt av Kamprads gärning som inte heller har fått så mycket uppmärksamhet är att han, via Familjen Kamprads stiftelse, har stöttat forskning om entreprenörskap och närliggande områden med över 100 miljoner kronor sedan 2011.

Så, ett tack till Ingvar Kamprad som inte "bara" har möblerat Sverige, utan även har bidragit till att öka kunskapen om vad entreprenörskap innebär för samhället.

/Magnus

Webbsändning: Intraprenörskap - en dold potential i svenska bolag

Säsongspremiär för Estrad! Dagens talare är Katarina Blomkvist och Ivo Zander från Uppsala universitet. Föreläsningen pågår 15.00-17.00.

Om frilansares (o)frihet

Foto: Steinar Engeland

Frihet framhålls ofta som en drivkraft för att starta och driva eget. Men vad händer när en person mer eller mindre tvingas till egenföretagande för att fortsätta arbeta med det hen kan? När blir friheten en ofrihet?

Maria Norbäck är medieforskare på Handelshögskolan i Göteborg. I ett inlägg på Gri-bloggen skriver hon om hur omstöpningen av medielandskapet gör att antalet fast anställda journalister minskar, medan frilansarna blir allt fler.

Norbäck har i sin forskning intervjuat ett 50-tal frilansande journalister och fotografer om hur de upplever sin tillvaro. Hon konstaterar att det är de mest ”ofria” frilansarna som klarar sig bäst ekonomiskt, och som även är mest nöjda med sin arbetssituation.

Hon skriver: ”De som alltså mår bäst som frilans är således de som har lyckats skapa långsiktighet i sitt arbete genom att ha återkommande jobb, långa relationer med uppdragsgivare, ett fåtal stadiga uppdragsgivare snarare än många, som jobbar i journalistkontorskollektiv där de ofta samarbetar med andra frilansjournalistkollegor, och som får jobb utlagda på sig istället för att lägga ner mycket tid (som inte går att fakturera) på att komma på och sälja in olika jobb.”

Ju mer anställningslik tillvaro, desto nöjdare frilansare alltså. Paradoxalt!

Maria Norbäck skriver på flera vetenskapliga artiklar i ämnet, det ska bli intressant att ta del av dem framöver.

/Åse

De vackraste blommorna växer i dikeskanten

Vi lever i en tid med mycket osäkerhet, både när det gäller ekonomi, miljö, politik och konflikter. Jag har precis läst ”Ledarskap i osäkra tider – Exempel från Lützen, Poltava, Austerlitz och egna erfarenheter av entreprenörskap”, en bok skriven av Nils Bildt.

Boken vänder sig till entreprenörer och ledare som vill bli bättre på att hantera osäkerhet utifrån statistiska bedömningar, prognoser och militära metoder, men också till militärer som vill lära sig mer om företagares ledningsvillkor.

Författaren lyfter fram ett antal faktorer som extra viktiga för framgångsrikt företagande. Först och främst gäller det att företagen är snabba med att följa efter när kundernas behov förändras. Kundteamen måste direkt svara upp mot kundernas behov och agera så självständigt som möjligt. Ledningen bör sätta gränser och mål samt se till att koordinera verksamheten.

Vidare krävs öppenhet samt snabb och tydlig kommunikation för att nå framgång. Om alla på företaget vet hur situationen är ökar sannolikheten för att alla gör sitt bästa för företagets bästa. Ledaren är föredömet och ska vara tydlig med information om läget och ingjuta förtroende och förhoppningar.

I företagande är det ofta viktigare hur man gör något än vad man gör, menar Nils Bildt. En halvbra plan som utförs kraftfullt resulterar vanligen i större fördelar än en detaljerad plan som tar lång tid att skapa och därför riskerar att vara inaktuell när den genomförs. Men förmågan att sålla och säga nej till sådant som kan inverka negativt på den övriga verksamheten ökar självklart chansen till framgång.

Författaren lyfter även fram betydelsen av träning som en framgångsfaktor. Ett lysande exempel på att mycket träning lönar sig är tennislegenden Björn Borg som övade mot garageporten varje kväll och nådde en makalös framgång.

Avslutningsvis poängterar Bildt att inga blommor växer i asfalten på raksträckorna: De vackraste buketterna plockas i dikeskanten. Om man klarar av att hantera kurvor och dikeskörningar stannar man mycket längre på vägen.

/Helene